Asim vill hjälpa unga att få en ökad livskvalitet

— Jag pluggade sociologi i Uppsala och trodde att jag skulle forska vidare om människor, men så kom det sig att jag upptäckte hur givande det var att jobba med människor – och sedan var jag fast, säger Asim Abdurahmanovic, teamledare på socialförvaltningen.

Så beskriver Asim om hur det första sommarjobbet som integrationsassistent på ett boende för ensamkommande flyktingbarn fick honom att tänka om.
— Jag klev in genom dörren till det där boendet och fick träffa en massa ungdomar samtidigt som detta också öppnade dörren till mitt eget yrkesliv.
Sedan augusti 2021 jobbar han som teamledare på beroendecentrum inom socialtjänsten i Eskilstuna kommun.
— Kärleken tog mig till Eskilstuna. Min sambo jobbar som lärare i Eskilstuna kommun och stortrivdes både med sitt jobb och att bo här. Just då spanade jag efter att byta jobb, så det blev jag som bytte bostadsort. Först pendlade jag till ett jobb i Kolbäck och sedan till Ramnäs.
Efter pappaledigheten ville Asim hitta ett jobb i nya hemstaden Eskilstuna och fann det jobb som han har idag på beroendecentrum.
— Jag har hittat ett jobb som är dagtid - på riktigt. Tidigare när jag jobbade på behandlingshem gick det inte att släppa jobbet helt från hjärnan även när man hade gått hem. Jag såg också fram emot att få kliva in i offentlig sektor efter att ha jobbat privat.
På beroendecentrum träffar Asim och hans kollegor barn och unga mellan 13 och 18 år som är behov av familjebehandling av olika slag, kopplade till droger.
— Det kan handla om att de precis har kommit kontakt med droger för första gången eller att de har en långt utvecklad beroendeproblematik.
Under sitt hittills tioåriga yrkesliv har han främst jobbat på behandlingshem.
— Jag fick mitt allra första chefsjobb direkt efter det där första sommarjobbet. Men jag har också jobbat med metodutveckling och metodstöd. Jag har jobbat med HR och drivit olika projekt. Oftast har det varit fokus på behandling och mestadels har jag haft en ledande roll.
Asim förklarar att det som triggar honom i arbetet är att få omsätta teorier i praktiken och testa vilka metoder som fungerar i just den specifika situationen.
— Vi styrs alla av samma mekanismer oavsett om det handlar om att man skolkar, provar droger, är stressad eller har ångest. Jag vill tillsammans med personen undersöka var beteendet har sitt upphov och hitta kärnan till problemet. Därifrån kan man nysta vidare. På så sätt kan jag via olika metoder hjälpa personen att hitta lösningar som sedan kan innebära en ökad livskvalitet.
Som teamledare på beroendecentrum är han fortfarande färsk i sin roll, men kan redan konstatera att det känns jättebra.
— Jag har klivit in i en fantastisk grupp som är kunniga, sammansvetsade och självgående. De har jobbat länge tillsammans, vilket är relativt ovanligt i vår bransch.
Teamet består av idag av sex personer, inklusive Asim. De har dessutom en sjuksköterska från BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, anställd på 50 procent.
— Det underlättar att ha en sjuksköterska från BUP anställd hos oss. I de fall när det finns samtycke från ungdomen kan vi ta ett gemensamt grepp för att hjälpa personen. Detta var något som vår förre teamledare, som nu är min chef, införde. Jag kan se att detta är en stor framgångsfaktor i vårt arbete.
När det gäller ledarskapet vill Asim jobba tillsammans med sin grupp för att hitta nyttan för personerna som de är till för att hjälpa.
— Det är själva grunden. Jag uppskattar få jobba i en grupp med transparens samt trygghet. Att man vågar vara modig och lyfta saker till ytan för att tillsammans hitta en lösning.
Som ledare vill han också vara ett stöd i att hitta lösningar.
— Exempelvis om någon känner sig stressad och inte hinner med är det viktigt att ta reda på om det är en känsla som personen har eller om det är så att det faktiskt finns för lite tid att hinna göra uppgiften på. På så sätt kan man reda ut om det är en arbetsmiljöfråga eller om det faktiskt behövs schematekniska åtgärder.
Asim är verkligen nöjd över sitt yrkesval och tacksam över att han nu har hittat ett jobb som passar honom - dessutom i det som har kommit att bli hans hemstad.
— Om du hade frågat mig som barn vad jag skulle jobba med när jag blev stor hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat gissa att jag skulle jobba med det som jag gör idag. Men tänk att det blev så rätt!

Text och foto: Therése Norén december 2021