Skolsköterska – inte bara ett jobb

Det går inte att ta miste på det engagemang som Anna Blixt Andersson visar för sitt yrke som skolsköterska och barnen som hon möter i sin arbetsvardag på Ärla och Hällberga skolor. – Vi vuxna på skolan finns till för barnen, säger hon.

Till yrket som först undersköterska och sedan sjuksköterska lockades hon tack vare en praktikplats inom äldreomsorgen när hon gick i nionde klass.
– Efter praktiken visste jag att jag ville göra skillnad för andra människor inom vården.
Det fick hon möjlighet att göra, först som undersköterska inom äldreomsorgen, sedan som sjuksköterska inom njurmedicin, följt av jobb som distriktsköterska. Hon har också jobbat som chef inom vårdområdet. Sedan fem år tillbaka arbetar hon som skolsköterska.
– Det innebär att jag emellanåt kan träffa barn som jag mötte på deras allra första besök på barnavårdscentralen som nyfödda - och nu går de i sexan. Det brukar både de och jag tycka är lite kul
Att få följa ett barns utveckling och få stötta det under skolåren är det som är moroten i jobbet.
– Jag vill finnas där för eleverna och vara en av de vuxna som är med och bidrar till att de får rätt förutsättningar i livet. Det är det som driver mig framåt.

Mer än att mäta, väga och vaccinera

Att vara skolsköterska är så mycket mer än att mäta, väga, kolla syn samt hörsel och vaccinera. Det handlar också om att vara en person som finns där och lyssnar till sådant som rör relationer, socialt samspel och hur man mår i själ samt hjärta. Grunden för att lyckas med detta är enligt Anna att alltid finnas där med öra samt famn.
– Min dörr är alltid öppen. Kan jag bara hjälpa en enda person så har jag lyckats. Det kan vara ett ord, en klapp på axeln eller att prata med den där personen som ser ensam ut på rasten. Vi i arbetslaget jobbar tillsammans för att barnen ska må bra och få självkänsla. Vi finns med och ledsagar till när de bör säga ja och när de bör säga nej. När de kan lita på en person eller inte.

Samtal om fem färger på tallriken och popcornhjärnor

Samtalen kan också handlar om så konkreta saker som vad barnen äter och vad de inte äter, om det finns en oro för under- eller övervikt.
- Vi pratar med eleverna om att de ska ha fem färger på tallriken. Då brukar de försöka få med andra färger, så som glaset eller besticken, för att få ihop till alla fem färgerna, säger Anna och skrattar.
Ett annat aktuellt ämne att prata om är skärmtid.
– Då brukar jag säga att man får popcornhjärna om man sitter för länge vid en skärm och förklarar att det får vi vuxna också. Med lite humor och att visualisera för barnen får man dem att tänka till på ett annat sätt än om man bara skulle gett en förmaning om att de max får sitta två timmar om dagen vid en dator.

Ger stöd även till föräldrar

Ibland är det enklare åkommor som ett skrubbsår på ett knä som måste tas om hand, men när en och samma person kommit med en liten skråma för tionde gången, kan det vara uttryck för något annat.
– Som skolsköterska har man en lite annan roll än läraren. De ställer krav på kunskap och lärande. Dessutom har jag tystnadsplikt, vilket gör att det går att bygga upp en tillit på ett helt annat plan. Det behövs för att ibland få fatt på saker som bör komma fram för att kunna hjälpa ett barn på bästa sätt.
Även föräldrastöd ingår i hennes uppdrag. Att ha en god relation med föräldrarna och skapa en bra dialog med både dem och lärarna på skolan är grunden, förklarar hon.
– Ett gott kollegialt samarbete för barnens bästa är det som vi alltid strävar efter. Vår rektor är fantastisk och återkommer alltid till det när vi funderar på hur vi ska göra i en viss situation och brukar säga: ´Vi finns till för barnen. I allt vi gör, i grund och tanke´.

Uppskattar gemensamt forum för alla skolsköterskor

Anna förklarar att skolan måste kunna få vara en fristad för barnen där de får möjlighet att växa och utvecklas.
– Det är inte alltid lätt att balansera ambitionerna gentemot de resurser som vi har för att genomföra det som vi vill. Det är den stora utmaningen. Men då försöker vi i alla fall göra det som vi kan med de resurser som vi har.
Anna är en av cirka 40 skolsköterskor inom Eskilstuna kommun. De har ett gemensamt forum där de ses en gång per månad för att utbyta erfarenheter och bolla tankar, något som Anna uppskattar mycket. Hon trivs också med att jobba på en liten skola där hon får möjlighet att lära känna barnen.

Jonglerbollar och pepplappar

På sitt kombinerade kontor och undersökningsrum har Anna bland annat jonglerbollar.
– De kan var bra att ta till för att bryta isen eller för att få igång en dialog. Jag brukar säga: ´En boll klarar alla, två klarar de flesta, men tre – det klarar inte ens jag´.
En annan grej som hon använder sig av är pepplappar.
– Lapparna kan jag även ge till en kollega på skolan och är ett bra sätt att skicka några ord med på vägen. Exempelvis. "Det där fixade du bra”, ”Du är fin precis som du är” eller ”Du är en stjärna”.
Just nu kan inte Anna tänka sig ett bättre uppdrag i livet.
– Det här är rätt för mig på många olika sätt. Det här är inte bara ett jobb. Det är en del av mitt liv och som ger livet en mening.

Text och bild: Therése Norén november 2021